Vaknade upp med en riktigt dålig magkänsla idag. Satte mig på balkongen för att försöka skingra tankarna men det gick inte så bra. Vet inte vad det är men något känns riktigt fel i kroppen, har en känsla av att mina blodprover inte ser bra ut, man känner ju sin egna kropp och jag har försökt att få ta blodprover 4 ggr men blivit nekad. Väldigt märkligt för sist fick jag ju ta var 14:e dag då de bara blev sämre och sämre speciellt de neutrofila blodkropparna som har med benmärgen att göra och det är ju just i käkben och nerver jag har ont. Skulle läsa ett meddelande på 1177 men råkade scrolla neråt och det är inte klokt vad jag varit med om i över 1,5 års tid det är en diger bunt, att jag haft takyardi flera gånger men visste inte att jag haft arytmi dessutom så slutade läsa blev bara ledsen. Att jag inte haft någon smärtlindring som funkat på så här lång tid varenda jäkla dag varje sekund har brutit ner mig har ingen ork kvar alls. När jag satt ute började jag känna ett tryck i munnen och naturligtvis så var det smärtan som eskalerade, så trött på att. Känner att jag är så nära gränsen mellan liv och död så jag har haft tankar om att lägga in mig på psykiatrin och hade det inte varit för att jag har smärtan hade jag gjort det för längesen, för att ha ont och ligga inne där är ingen höjdare utan tvärtom bara jobbigt då jag är sängliggandes så mycket för att jag har ont och det är inte uppskattat och dessutom är jag inte mottaglig för hjälp då jag har fullt upp med att stå ut med varje hugg i nerver o käkben varje sekund så det går helt enkelt inte att fokusera och min dygnsrytm är inte som den dem har där. Jag sover ju så länge som möjligt för att slippa vara vaken med smärta under allt för många timmar, så den här konstiga dygnsrytmen har jag aldrig haft tidigare och det är egentligen inget jag vill ha utan det är bara en nödlösning. Tycker dagarna går så sakta väntar ju på att det ska bli den 22 augusti men samtidigt inte för blir det ett nederlag där då vet jag inte vad som händer, har inga förhoppningar alls vet att allt slutat illa så många gånger under denna långa sjukskrivningen och jag har förstått att jag har en svår svår nervsmärta annars hade jag ju varit frisk i dag. Så mycket ångest över hela livet, andra sommaren jag missar det hade jag väl aldrig trott förra året, och att inte kunna jobba och ha rutiner gör ont i mig livet blir sig aldrig mer likt för detta är inget liv, lever på övertid för andras skull och för att jag har hoppats att något gott ska ske men desto längre tiden har gått har jag förstått hur illa det är. Käkkirurgen gav mig alveolit, en fruktansvärd sjukdom som jag får jämt nu när jag drar ut en tand, man skriker av smärta hela kroppen rasar och hjärtat får jobba stenhårt. Och jag kommer aldrig att förstå eller förlåta honom att han gjorde en operation han inte ville göra, han kunde ha bett en övertandläkare göra den när han var så osäker han misslyckades ju med allt, ibland har jag undrat om jag var en försökskanin att övertandläkarna ville se om han klarade det. Sen fick jag nervsmärta det var ju gulligt av honom, den är väldigt lik alveolit rned fruktansvärda knivhuggande smärta varje sekund och nu har jag 2 och ingen har hittat medicin under denna långa tid så jag har ingen smärtlindring alls. Och enligt min tandläkare har jag ju fått sjukdomen som är ytterst sällsynt att smärtan går från tand till tand så jag kommer vilja dra ut den ena efter dena andra och då blir det alveolit o netvsmärta vilket min kropp inte klarar av, eller snarare hjärtat. Det är så synd hade ju en dålig visdomstand och en dålig rotfyllning jämte och tack vare att tandläkaren inte ville röra dem så kommer allt och det blir akut, omöjlig situation tandvärk eller alveolit det blir liksom för mycket när jag redan har nervsmärtorna. Berne har sovit här några dagar egentligen vill jag att han ska slippa se mig i detta dåliga skick för jag gråter ofta då det gör så otroligt ont. Vet inte om han är orolig, men jag kan förstå honom inte lätt att vara anhörig och stå vid sidan om se någon lida så mycket och det är extra jobbigt för mina föräldrar, önskar så att allt kunde bli bra!