LÖRDAG
Kvällen blev rätt bra igår tog min nya medicin amitryplin, den är ju mot neuropatisk smärta bl.a. så efter en stund släppte smärtan lite och jag kände knappt någon smärta alls. Får se hur det blir framöver för dosen ska höjas efter en tid. Men jag vet ju hur fort allt kan svänga så får ta timme för timme och tabletten går ju ur efter ett tag så den lär väl inte hjälpa på dagen, och det går ju inte att ta den på dagen då jag blev så sömnig. Idag vaknade jag inte med den brutala smärtan som jag brukar men den lär väl komma det är ju så det har varit. Ensamheten tar hårt på en när man inte är van, det är tufft och speciellt eftersom man är sjukskriven och inte träffar folk. Just nu hoppas jag bara att dagarna går fort, samtidigt vet jag inte hur jag ska klara av en så lång resa. 3 timmars färd till Malmö men nu är det ju så att hjälpen är där så jag bara måste klara det. Hoppas verkligen att dem kan hjälpa mig, känns som min sista chans. Har så stor lust att lämna allt ibland, det gör ont när dem nära sviker en man blir så ledsen, dem orkar inte men jag ska orka som lever med sjukdomen, tufft även att leva med en så svår sjukdom som orsakar så mycket smärta. Känns som att man inte har något att leva för längre, det är tungt speciellt med tanke på att allt är pga min sjukdom, den har bara ställt till med problem och smärta. Hoppas verkligen på bättring!