Riktigt riktigt dålig, önskar att jag kunde skriva något positivt men det går ju inte när hälsan är så dålig! Fruktansvärda knivhuggande fantomsmärtor hela min vakna tid varje sekund får inget break alls. Går ej beskriva smärtorna om man inte har varit med om dem. 2 nervsmärtor nu och nervsmärtorna har gått vidare till tanden jämte och ont i 2 uppe men klarar inte en tandutdragning till, det blir ju alveolit och det tar ju något enormt på hjärtat men jag klarar inte tandvärken heller hamnat i en omöjlig sits. Tar 2 olika betablockerare men smärtorna är så starka så dem går igenim dem, önskar så att det hade funnits någon smärtlindring för smärtorna är inte från denna världen. Hela kroppen känns fel taopar så mycket hår så något är galet, frågat om att få ta blodprover 4 gånger men nekats så nu har jag gett upp men något är riktigt fel. Så besviken att jag blev nekad remissen till Linköping då de säger att jag har så pass svåra nervsmärtor att det inte finns någon hjälp, vilket innebär att min kropp kommer lägga av för den klarar inte nervsmärtorna men inte alveolit heller, smärtan går ju från tand till tand pga operationen av visdomstanden förra året allt som kunde gå fel gick helt fel då. Får jag ingen hjälp kommer ju mitt hjärta lägga av. Skickade en remiss till Smärtcentrum i Göteborg och de skrev att de ville ha en remiss från min hälsocentral så om de skulle bevilja den så att hälsocentralen kan ta hand om uppföljningen men osäker på om dem beviljar mig den remissen och det är ett väldigt akut läge det är min enda öppning, dem förstod vilka smärtor jag hade, men neuropatisk smärta är en oerhört smärtsam sjukdom olika för olika människor men min är ju konstant och jag har ingen smärtlindring alls och undrar om det ens går att göra mycket åt den. Och jag har svårt att orka kämpa längre, all min psykiska kraft har gått till stå ut under 1,5 år då ingen medicin hjälpt så jag är helt slut menralt. Denna stress jag levt under hela sjukskrivningen har gett mig panikångest vilket jag inte haft innan men har varit sådan stress att orka dag ut och dag in och varje försök till bättring har bara slutat negativt. Har en tid inbokad den 22 augusti till bettfysiologen för att försöka än en gång att blockera någon nerv men det blir svårt då det är så många smånerver vågar inte hoppas på något alls för jag vill inte bli besviken och jag vet inte ens om jag lever då hjärtat får ju kämpa så hårt. Lever ju så isolerat kan inte göra någonting, försökte ut o åka med pojkvännen men tyvärr så gav det mig inget hade så ont hela tiden så det var ingen njutning utan bara ett lidande. Så tufft att leva så här varje dag, helt slut känner mig slut som människa detta har pågått alldeles för länge ingen människa skulle orka, om jag någonsin skulle bli bättre vilket jag tvivlar på kommer det ta år att komma tillbaka som läkarna säger detta har tagit så hårt mest psykiskt. Och att fortsätta leva så här sängliggande vecka efter vecka mycket längre vägrar jag att göra för jag har ingen livskvalité alls. En dag i taget men har svårt att hålla ut mycket längre.