ONSDAG

 
Usch vilken hemsk gårdag det blev. Svåra dunkande smärtor i hålet och pulsen var på 130 hela tiden, var nära att ringa ambulans då det högg i hjärtat men försökte klara av det på egen hand. Mitt liv är verkligen en mardröm och har varit så länge. Får inte behålla maten alls och hjärtat rusar fullständigt pga svår smärta exakt hela tiden. Var hos tandläkaren idag igen vi bestämde oss för att bara skölja och ta bort tamponaden så nu är det helt öppet rätt ner i hålet. Tandläkaren var bekymrad precis som jag eftersom smärtan bara blir värre och värre istället för bättre så nu kommer hålet ligga öppet så risken är stor för bakterietillväxt när mat hamnar i hålet. Han pratade om att eventuellt skicka in mig till sjukhustandvården men jag berättade vad dem sa förra året och det var att jag inte ska ha något i hålet eftersom det förlänger läkeprocessen och att det inte finns något att göra mer än att skölja med saltvatten och någon medicin hade han inte heller att föreslå tar ju både Alvedon och morfin  men inget av att hjälper mot smärtan. Har i alla fall bokat telefontid till psykiatrin för att öka min nattmedicin så jag får sova och även tid till Ellen på Hälsocentralen angående smärtan men hon lär ju inte ha något att komma med men ville också se om det finns någon bättre betablockerare mot hjärtsmärtan för jag vet att hon ville byta pga hjärtsvikten men jag tror inte det heller kommer att hjälpa eftersom jag har så kraftig smärta i munnen så jobbar ju hjärtat på högvarv dygnet runt för att bli av med smärtan och det går inte att bli av med smärtan så hjärtat lär fortsätta rusa har fått ett stressat hjärta som jag lär få leva med eftersom det pågått i över ett år och då blir det oftast kroniskt precis som smärtan i munnen. Är så nära att ge upp, tredje gången med dry socket på ett år det är skrämmande och jag är så rädd varje dag för jag vet inte hur det här kommer sluta. Ska ju ha SIP möte nästa vecka missade ju det sist pga tandutdragningen, vet inte hur jag ska klara av att ta mig ner dit med dem här smärtorna men samtidigt är det ju så viktigt för både läkare och ambulanspersonal offrar ju sin tid för det. Får ta en dag i taget men jag vet hur dagarna kommer att se ut, extremt tuffa. Ge mig styrka! Önskar så att något positivt kunde hända i mitt liv behöver verkligen en vändning för det finns en gräns för hur mycket man orkar.
 
Vardagsliv | |
Upp