Om jag tyckte det var tufft innan så är det obeskrivligt tufft nu. Alveolit är hemsk den slår ut hela kroppen och har smärta dygnet runt, innan kunde jag ju sova men nu är det 2-3 timmar per natt. Det finns ingen medicin som tar bort smärtan, det är en hemsk diagnos och läketiden kan vara upp till ett år allt beror på kroppen men jag var ju svag innan så jag vet inte hur det här ska gå. Har hjärtklappning hela tiden och är svimfärdig men det är ju hjärtsvikten pga att jag har haft svår smärta i över ett år. Har väldiga problem att bara gå i trappor och att dammsuga är jättesvårt. Känner att jag inte klarar detta själv hade behövt bli inlagd men dem kan ju inte göra så mycket åt smärtan men kommer nog behöva dropp framöver precis som förra året för det är svårt att få i sig mat men samtidigt är det svårt för nu går jag till tandläkaren varje dag, har jättestora problem att ta mig dit trots att det bara ligger runt hörnet kallsvettas hela tiden och kroppen är helt i olag. Ska gå till tandläkaren varje dag i några veckor dem måste skölja det stora svarta hålet och lägga på en tamponad för att minska risken för infektion också och om det inte börjar hjälpa så måste han gå ner och skrapa tandbenet som redan ligger öppet för att försöka bilda blod. Detta är en hemsk hemsk sjukdom eller vad man ska kalla det, har man fått det en gång vid tandutdragning får man det alltid sen så nu är det tredje gången och jag är tillbaka på ruta ett. Alveoliten är så smärtsam så jag vet inte hur det är med min nervsmärta eftersom den andra har övertaget det dunkar stenhårt hela tiden. Märker hur mycket detta har tagit på mig psykiskt jag kan aldrig vara glad eller göra något roligt för jag har fullt upp med att försöka hantera min smärta som är hela dagarna och har varit i ett år. Kommer ta riktigt lång tid att bli bra först fysiskt och sedan börja jobba upp det mentala för nu är jag under vattenytan pga långvarig och svår smärta under så lång tid. Hade besök av mina föräldrar häromdagen och det var då jag märkte hur dåligt jag mår, jag blev inte ens glad och hade svårt att prata med dem eftersom jag hela tiden skulle hantera smärtan hela tiden så jag är helt i min egna bubbla vill tänka på annat än smärta men det går inte när det dunkar för fullt i munnen och man blir ju så isolerad eftersom man måste vara hemma typ hela tiden för att bara gå ut och gå funkar inte eftersom det dunkar för fullt i både munnen och hjärtat. Jag vet ärligt inte hur jag ska orka men jag är tacksam för alla som bryr sig. Helena som var frivillig på jobbet undrade om hon kunde hjälpa mig på något sätt eftersom hon går hos specialist tandläkarna i Kalmar och det var en fin tanke men det kan hon ju inte. Det blir en tuff sommar att ha ont i värmen ännu en gång jag hoppas att jag orkar ta mig igenom detta men inget är självklart, brottas mellan att kämpa och ge upp varje dag! Försöker att orka fast att jag inte orkar, mitt livs värsta kamp, jag vill så gärna bli frisk igen det är min önskedröm!