TEARS
Livet är verkligen supertufft både psykiskt och fysiskt, fantomsmärtorna har gjort att jag mår dåligt mentalt pågått så länge och inte mycket till paus i princip konstant, lite lugn 1-2 timmar är ingenting när så många resterande timmar är jävliga.. Pratat med Alison varje dag denna veckan och det går inte att missa hur mycket sämre jag blivit. Jag gråter varje gång och det pga smärtorna, obeskrivligt brutala men hon är snäll som finns där för mig och ör klok och en rolig kvinna som vågar prata fritt, sånt har jag alltid gillat!Vi pratade om att jag hatar käkirurgen som gjorde detta mot mig, hjälper inte att hata men han lär ha fått sitt ego i botten med tanke på hur svårt han skadade mig så svårt det bara går och det får han leva med o det kan han gott ha men även jag lever med detta, så smärtsamt! Önskar att paketet från henne hade kommit men lär nog ta tid så blir väl nästa vecka om det ens dyker upp. Ännu en skitdag, klarade en promenad och det var allt sedan dess far jag legat och plågats nåt enormt som nu. Önskar det gick operera och att det gjordes NU har svårt att orka leva varje dag fantomsmärtorna är från helvetet ger ingen nåd alls. Och har inte fått ut några journaler än, hur svårt kan det vara att kopiera, har inte hela livet på mig!! Så nu blir det att ligga här till läggdags de är så hemska de djupa stenhårda huggen varje sekund går inte att slappna av eller må bra.går ej Önskar att det fanns en ljusning, varit mörkt SÅ länge! att få bort och tyvärr hade jag de hemska spasmerna i natt igen, fick lägga mig i en konstig babyställning, usch! Önskar att det fanns en ljusning, varit mörkt SÅ länge!