Gårdagen var definitivt bättre än idag. Träffade "
Ria"
Bosse som jobbar med parkförvaltning eller nåt liknande idag. Han blev så glad av att se mig ute för han har ju hört om mig från
Berne. Gillar verkligen
Bosse, ännu en som är rak och ärlig, han tyckte det lyste om mig det kan jag inte alls förstå för jag känner mig vissen, men blev glad av att träffa honom inte träffat honom på över 3 år. Stötte på rara
Lotte också, så omtänksam men det gick inte prata mycket såna smärtor hade klarat av att gå en runda sen small det till igen. Sitter ute nu men måste snart gå in känner jag, bara hunnit sitta 10 minuter. Det hugger extremt och idag är en sån dag då nerven strålar ut genom örat och upp under ögat och stenhårda hugg långt ner i nerven, så jävla trött på detta visste inte att man bara kunde lämna en människa till ödet utan hjälp det var ju jag som skrev egenremiss och sedan neurologen från
Kalmar, man behandlas som om man var osynlig, på 2 år har jag inte fått någon hjälp alls utan fått bekosta alternativa vägar och kämpat alldeles ensam, vården överger en, finner inte ord för hur förbannad jag är, så not okej! Försöker att stänga av inte tänka på onsdag. Innan ville jag att dagarna skulle gå fort till den
8:e men nu är jag mer rädd för den dagen verkligen
LIVRÄDD som jag sagt innan, hur fysiken ska detta gå till? Och vad händer om jag nekas operation, vågar inte tänka på att men jag ligger fan inte kvar i soffan månad efter månad det räcker nu, över 3 år liggandes gör mig så arg det är omänskligt att leva på detta sättet speciellt att inte ha nån smärtlindring som funkat all denna tiden, och så ledsen över att sjukskrivningen är förlängd till
September inte klokt men vet ju att det inte går jobba men gör ont ändå, vet inte ens om jag är i livet då så tänker inte så långt fram och det är inte klokt att
Försäkringskassan inte jagat mig en enda gång de vet att jag är svårt sjuk men jag har hört talas om cancer patienter som de jagar så blir ledsen blir så verkligt ännu en gång hur dålig jag är pga idioten!