Det är samma sak varje dag, nerv- och bröstsmärtor. Skulle ha varit hos en psykolog igår för att prata om allt jag varit med om under flera månader men var tvungen att avboka pga smärtor. Ingenting går att planera när inte ens medicineringen fungerar. Står och stampar på samma ställe pga att vården inte kan ge mig rätt hjälp. Jag kontaktade iaf Västervik igår och försökte förmedla en kontakt mellan min husläkare och smärtläkaren så jag hoppas att det börjar hända något. Är dock väldigt rädd för att nästa medicinering inte heller ska fungera dem verkar ha väldigt svårt med att behandla den. Det var många tårar under gårdagen. Blir så ledsen att mitt liv är så begränsat till hemmet pga smärtorna, jag vill ju ut och göra saker, inte ens en promenad fungerade under gårdagen då blir man förtvivlad. Är inne i en negativ spiral men svårt att vara positiv när smärtorna äter upp en inifrån och tar bort all glöd man brukar ha annars. Försöker att hoppas på en bättring, men rädslan är stor för så här vill jag iaf inte leva. Om jag bara kunde bli lite mer smärtfri hade jag varit så tacksam. Vilar med vetekudde och mediciner, plockat fram dammsugaren och väntar på att smärtorna ska avta lite så jag åtminstone kan hålla rent här hemma efter katterna.
Som alltid, hoppas och önskar jag mig mer smärtfrihet
och att livet inte ska vara så begränsat, dem här månaderna har tagit hårt på mig, dem värsta i hela mitt liv helt klart och att leva i ovisshet ska det vara så här? Jag vägrar att acceptera att livet ska se ut så här för alltid!!.Har så många tankar o jag vill så mycket men får vänta som vanligt!