rodeo.blogg.se

 

Fruktansvärd dag igår, men det kommer ju inte som någon nyhet det är ju så mina dagar är. Hade smärtattack från 12 till klockan 20 så det var verkligen en hemsk dag. Det värsta är att veta att det inte var den sista. Har så svårt att överleva dagarna, smärtan krossar mig dag efter dag. Ska ju träffa psykläkare på torsdag, men jag vet ju att det mötet inte lär ge mig något, han skriver ju inte ut smärtmedicin och det är min prio ett att fixa. Önskar att han åtminstone kunde skicka remiss till Växjö nu när Västervik nekade mig hjälp, och jag vill ju som sagt ha MR, vill veta om man kan se felet och om man kan göra något. Det blir svårt bara i sig att ha möte, har inte varit ute på flera dagar pga smärtan är så intensiv. Vet inte hur jag ska klara det om jag har en attack då kommer det aldrig gå, för då får jag panikångest, smärtan har gett mig panikångest vilket jag aldrig haft tidigare. Men får sådan panik under mina attacker, hjärtat rusar, det smärtar, jag gråter och undrar hur länge jag står ut. Inget liv alls och har inte haft det på 1 år sedan allt detta hände. Vinden vill helt enkelt inte vända för mig utan blir bara värre! Så mycket jag skulle önska mig, men vad hjälper det när man inte får sin röst hörd. Alla har övergett flottan och här står man ensam kvar med hemsk smärta men det bryr inte vården sig om. Haft det så tufft hela resan denna långa tiden och inte har det varit lättsamt alls. Är min livsuppgift att ha smärta och lida så kan det vara, kommer aldrig acceptera ständig smärta, för då blir jag tvungen att välja en annan väg allt för att bli smärtfri inget snack om den saken. Blir jag inte bättre får jag tänka om och se om det är någon mening att leva vidare, det är på liv eller nöd nu, efter så här lång tid kan jag inte bara ligga i sängen av smärta hela dagarna!!