ENSAMT
Ensam med brutal nervsmärta är tufft, det var jobbigt innan men nu är det ju ännu värre. Har fruktansvärda bröstsmärtor och det är jobbigt att hantera dem själv man känner sig väldigt otrygg. Det känns som att jag är på väg att få en hjärtinfarkt, bröstsmärtorna har ökat och jag har känningar i vänsterarmen emellanåt. Känner mig rädd men det som händer händer. Önskar att det fanns någon här som kunde stötta mig så jag slapp hantera allt på egen hand. Jag har alltid varit stark och tagit mig igenom svårigheter men denna gången är det mycket svårare, hälsan går inte att styra över. Kroppen har fått jobba hårt med smärtan under lång tid. Pulsen är hög hela tiden och tyvärr så funkar inte betablockeraren.
Tuff dag idag, men glad att jag klarade av mötet idag och att Lucian tog sig tid och han sa att det var tråkigt att se mig så ledsen och att jag fortfarande hade sådan smärta. Kände verkligen att han engagerade sig i mig och försökte hjälpa mig så mycket han kunde. Vet inte om han får igenom remisserna men jag hoppas! Han ville att vi skulle ses snart igen för att se hur det är med mitt mående och för medicinuppföljning. Ensam är inte stark men nu är det så, jag får ta mig igenom detta på egen hand och det får bli som det blir. Känns på något sätt som om mina dagar är räknade och jag får bara acceptera att det som sker får ske helt enkelt!