SVÅRA TIDER

 
Känner mig så ensam, den ena efter den andra har lämnat mig pga att dem orkar inte se mig med min svåra smärta. Det gör mig ledsen speciellt eftersom jag är som sämst nu. Jag har inte valt den här sjukdomen utan det är något jag fått efter en misslyckad operation. Önskar så att allt  kunde vara som vanligt att det bara vore en mardröm och att man kunde vakna upp till hur det var tidigare. Men så ser verkligheten inte ut. Har svårt att sköta hemmet pga smärtan. Bara att ta sig upp och diska har blivit svårt, har ju inga luckor i min smärta då den är konstant. Ville dammsuga igår men det gick inte, hjärtat rusar hela tiden och jobbar med smärtan och min vilopuls är uppe i 100-140 igen trots betablockeraren. Vågar inte dammsuga eller anstränga mig för då ökar pulsen ännu mer. Det är tufft att leva helt klart. Jag ringde till Malmö igår för att se om dem hade fått några avbokningar, men det hade de ej fått och läkaren skulle inte vara där några dagar så hon sa att det är den 19:e som gäller tyvärr. Har svårt att vänta så länge då läget är väldigt akut nuförtiden, blir ju bara sämre och har svårt att orka med smärtan den tar all kraft från mig och gör mig sängliggande det mesta av tiden. Har kämpat så länge så ibland har jag lust att ge upp för jag kan inte se ljuset och hoppet för mig känns ute. Mina anhöriga är rädda för att jag ska avsluta allt, och det är jag med om sanningen ska fram. Har försökt ta dag för dag, men det är ju samma sak varje dag. Vaknar upp med smärta, sängliggande, många tårar och stor uppgivenhet inför situationen.
Ska till läkaren i övermorgon angående läkarintyg, vet inte hur jag ska klara av att ta mig dit pga smärtan men jag måste på något sätt mobilisera kraft för att klara av det då det är så viktigt. Ingen förstår vad jag går igenom och det gör mig ledsen, jag kan liksom inte vara pigg och glad bara för att andra vill det, men jag önskar förstås att jag kunde vara det. Smärta under så här lång tid har ju gett mig depression på köpet. Det blir man när man inte kan göra någonting, knappt sköta hemmet eller åtaganden.
Vardagsliv | |
Upp