Gårdagen var lite lindrigare bitvis. Har fått börja med morfinet igen och ökat det för det lindrade smärtan konstigt nog. Pregabalinet är jag uppe i maxdos men märker ingen effekt men den kan man öka mycket så jag får väl gå över maxdosen om det ens hjälper. Men det enda jag går och väntar på är att få komma till Malmö, har inga stora förhoppningar men jag hoppas att han kan hjälpa mig med tanke på att han jobbar med neuropatisk smärta. Vill vill vill så gärna bli bättre förstås. Igår kunde jag dammsuga och sköta hemmet och det gjorde mig så glad, vill ha fler sådana dagar. Och imorgon är det dags för mötet med läkaren angående min sjukskrivning, hoppas att det går bra och att jag klarar av att ta mig dit det är ju så viktigt. Idag är det samma hemska smärta igen, har så svårt att orka med den många tårar för jag har svårt att orka mycket längre. Idag klarar jag ingenting, det går inte att gå upp och diska ens, disken är inte hela världen men jag blir så ledsen över smärtan som är så brutal, ett hemskt huggande i nerven så jag blir tokig.Varken morfin eller annan medicin tar idag, hur ska man orka?! Dem anhöriga orkar inte så hur tror dem att jag ska orka som lever med smärtan varje dag och hela dagarna. Hoppas, önskar och ber om en förbättring när det gäller smärtan och hälsan!
