Är riktigt riktigt dålig. Var ju dålig innan pga av nerv smärtan som var från morgon till kväll men då kunde jag ju sova i alla fall tack vare nattmedicinen. Smärtorna har eskalerat sedan jag drog ut tanden och fick dry socket igen. Dessutom har jag fått svårt att andas och svälja ibland, vet inte vad som händer med min kropp. Var på akuten häromdagen och precis som vanligt kan dem inte hjälpa mig när det gäller tänder eller smärta i munnen. Var helt svimfärdig och kallsvettades hela tiden och sjuksköterskan han var orolig över min höga puls hade över 120 trots betablockeraren men smärtan är så stark så den går igenom all medicin. Har inte kunnat sova något alls inatt trots maxdos av zopiklon. Har ingen aning om han har varit nära samma nerv igen men det dunkar stenhårt varenda sekund långt nere i hålet vid tandbenet eller någon nerv och tandläkaren kan inte hjälpa mig och det verkar inte finnas någon hjälp alls för mig äter ju morfin men det hjälper inget alls så det finns ingen medicin som biter. Som det är nu så står jag inte ut längre kan inte äta men försöker få i mig näringsdryck men magen reagerar direkt så jag har gått ner 6kg sedan första juni så det går fort utför nu och det gör mig rädd och jag vill inte gå ner till 46kg som förra sommaren. Orolig över smärtan i munnen och hjärtat och vet inte vart jag ska ta vägen. Tur att jag hade extra kilon nu för jag tappar vikten lika fort som förra sommaren. Livet är olidligt det är bara lidande dygnet runt och jag vet inte hur jag ska orka mer, det har ju hållt på i 1,5 år nu det ena efter det andra händer och jag känner att min kropp inte orkar mer och inte jag heller o jag har fått ett konstant stressat hjärta efter den här långa tiden med smärta. Det är svårt att orka leva just nu, finns inget ljus alls tyvärr. Vet inte hur det är att leva utan smärta längre har ju haft det konstant i 1,5 år inte en enda smärtfri dag så jag har hamnat i en djup depression och mycket ångest för jag vet inte hur allt ska sluta och hur mycket mer jag orkar för gränsen gick för länge sedan. Har försökt att hålla ut för min familjs skull o för Bernes men hoppet är borta eftersom det pågått så pass länge. Detta är är inte mänskligt och ingen människa ska behöva ha det så här, känner mig som en cancersjuk person som bara blir sämre o sämre och som är sängliggandes hela dagarna skillnaden är bara att jag inte får någon hjälp detta är inget liv alls och jag önskar att ingen annan ska behöva ha det som jag.