Livet är extremt tufft. Är sängliggande 24 timmar per dygn. Var ju dålig innan men det är så mycket värre nu. Känner att kroppen har gett upp, gått ner 10kg på 1 månad o jag kan ju inte äta och har svårt att behålla näringsdrycken så vikten bara rasar o allt pga alveoliten som blir nervsmärta o nu har jag fått ont i tanden jämte och tänder uppe detta är en mardröm. Kallsvettas hela tiden o jag vet inte vad som hände förra veckan men ramlade ihop, det är fantomsmärtor som inte är från denna värld det är som knivar som hugger i käkbenet o nerver. Fått ont i fler tänder så det är precis som tandläkaren sa, smärtan går från tand till tand o varje gång jag drar ut en tand får jag alveolit som gör att hela kroppen rasar det går inte att varken äta eller sova och kroppen skakar. Allt pga en komplikation för att jag opererade bort visdomstanden förra året och det har förstört hela mitt liv och kroppen klarar inte mer tandutdragningar men den klarar inte heller tandvärk för det går ju inte över av sig själv o jag har fått sådana hemska smärtor i hjärtat pga att det har fått kämpa så hårt i 1,5 år och det är riktigt obehagligt och det tjuter i mitt huvud precis som förra året vet inte varför men det kan vara att min kropp är superstressad och har varit det så länge så jag har ju inget immunförsvar alls. Och jag mår väldigt dåligt mentalt, all min kraft har ju gått till att kämpa mot smärtan varenda jäkla sekund under lång lång tid. Vet inte hur det är att vara smärtfri var ju över ett år sedan. Vill ingenting o kan inte göra något, vet inte hur det är att leva nornalt, blir inte glad när jag ser min pojkvän eller att mina föräldrar kommer imorgon har blivit apatisk en djup djup depression ser inte fram mot något och min blick har blivit helt tom som om själen är borta, panikångest över nästa o nästa tand o ångest för att inte veta om det är här resan tar slut. En läkare sa till mig att om jag är sjuk i min smärta 2 år så kommer det ta 4 år att komma tillbaks o jag har kämpat så mycket i mitt liv och jag orkar inte börja om ftån noll som 44-åring. Vet inte ens om det finns någon hjälp och jag är riktigt besviken på min hälsocentral jag har inte fått hjälp för min smärta på 9 månader, i 9 månader har jag legat i sängen och lidit något oerhört. Berättade till min läkare att ambulanspersonal sagt till mig att jag borde komma till Linköping pga min svåra smärtproblematik men ingen lyssnar. Läkaren är tvärsur för att jag missade SIP mötet och jag straffas för det. Blev nekad remiss till bettfysiolog trots fallbeskrivning från min tandläkare så istället fick han skicka in den men jag fick ingen tid förtän 22 augusti o nu är det ju akut. Blev nekad akut remiss till Linköping och nekad att ta blodprover trots dåliga värden så det säger väl allt, dem försöker bli av med mig. Det är riktigt akut nu kroppen skakar av smärtan o det svartnar o dem hemska huggen i nerver o käkben är det värsta jag varit med om o morfin hjälper inget alls. Kontaktade hälsocentralen o berättade hur illa det är så hon pratade med en läkare och han sa att jag skulle skriva en egen remiss det är inte klokt o sen sa hon att min läkare kommer tillbaka från semestern nästa vecka men vad hjälper det hon kommer ju neka mig och hon lär inte kontakta mig heller har läst igenom henne totalt om jag någon gång skulle bli bättre så kommer jag att anmäla detta och att jag inte få ta blodprov trots att dem vet att jag är svårt sjuk. Så idag har jag skrivit en egen remiss till Linköping och beskrivit hur akut mitt ärende är. Men jag vet inte hur jag ska klara av nästa dag och nästa dag för jag orkar inte kämpa längre. Är rädd för att jag avslutar allt själv eftersom jag inte orkar mer är också rädd för att det inte finns någon hjälp för jag orkar inte mer helt enkelt. Mina anhöriga har märkt hur hårt detta har tagit på mig, jag är inte närvarande alls längre för jag har fullt upp med att försöka orka med värken varje sekund så jag kan inte hänga med i samtal o jag skriker o gråter av smärtan så jag har förlorat mig själv totalt minns inte ens hur jag var eller hur livet var innan. Allt är en dimma. Har varit över 20 gånger på akuten på ett år, 2 operationer av visdomstanden svåra sådana, vårdcentraler, tandläkare o ambulans, varit privat i Malmö o Göteborg och inget har gett något resultat o det är andra sommaren jag missar sitter aldrig ute står inte ut med värmen och har svårt att sitta uppe överhuvudtaget, det är helt enkelt för mycket, vet inte hur detta kommer sluta men jag har en dålig känsla och jag känner min kropp väldigt väl och något är riktigt riktigt fel för förra året gick jag ner till 46kg o gick ner 10kg på några månader men nu går det mycket fortare gått ner 10kg på en månad så något är fel vet inte vad men han var ju i samma område som jag har nervsmärta o en läkare sa att en operation i det området är inte aktuellt utan det skulle förvärra nervsmärtan o nu blev jag ju tvungen att dra ut tanden jämte så det har ju påverkat eftersom han var inne en del på det området o det är samma nerver. Ja det var väl allt, försöker ta en dag i taget men jag orkar nog inte mycket mer har hållt ut o kämpat så länge men varken kropp eller själ orkar mycket mer. Det sista som överger kroppen är ju hoppet och der tappade jag för länge sedan.