Har blivit helt dagvill eftersom jag har varit sjukskriven så länge så trodde det var söndag ända tills jag skulle skriva i min kalender. Hade hoppats på att det var söndag så att mötet på onsdag började närma sig oavsett om jag klarar av att vara med hela tiden eller inte. Har varit en väldigt tung dag idag, mycket smärta precis som vanligt och jag känner att en smärtattack är på gång. Har varit så känslosam idag, många tankar. Tankar om jag någonsin blir bättre och jag saknar mitt jobb så mycket gillar ju rutiner och just nu lever jag ju så osocialt pga smärtan. Har fått förfrågan om att ses av några men jag klarar ju inte det just nu har ju blivit så mycket sämre så det gör mig ledsen. Och tankar på att min kropp är så beroende av morfin och att bli fri från det kommer bli en enormt tuff resa har ju ätit det så länge men nu kan jag ju inte sluta har ju sådan enorm smärta, borde kanske inte tänka på det just nu men jag tänker på framtiden, om jag överhuvudtaget har en framtid. Fick hjälp av Berne att tvätta idag det var snällt men det är jobbigt att inte kunna vara självständig, men klarade i alla fall av att dammsuga idag utan att hjärtat började rusa, låter väl konstigt för att dammsuga är ju så normalt för alla men inget jag kan ta för givet tyvärr. Men nu är det fruktansvärt igen, den jäkla smärtan bryter ner mig varje dag har inte en chans att vinna mot den och nu har det börjat hugga rejält blir så ledsen samma sak varje dag, jag vill ju ha ett liv inte vara ett jäkla paket som ligger med smärta varje dag. Går inte att skriva mer måste värma vetekudden, ta mer medicin och bara hoppas på att det hjälper lite. Hoppas verkligen att jag slipper ringa 112 för det är så jobbigt!!
Blev inte så bra fick ta extra nattmedicin och extra morfin, smärtan vill inte ge med sig, jävla skitkväll!