rodeo.blogg.se

 

Jag har aldrig hört talas om någon människa som har så svåra nervsmärtor som jag har och inte har någon medicin eller smärtlindring och som ligger hemma pga svåra nervsmärtor och som inte får någon hjälp alls. Jag har ju morfin, men det tar ju inte nämnvärt på nervsmärta. Jag har och är sängliggande sedan lång tid pga de brutala nervsmärtorna de hugger och hugger i munnen finns inget jag kan göra men använder min vetekudde jämt. Inte likt mig att ligga i sängen och jag har hög smärttröskel det har jag alltid fått höra men detta är det vidrigaste jag har varit med om, det är riktiga fantomsmärtor och det tjuter i huvudet konstant. Smärtorna har eskalerat något fruktansvärt jag var riktigt dålig innan men detta är extremt, fått i mig lite näringsdryck men det är allt. Tappar stora buntar av hår så det börjar bli kalt där uppe o håret är riktigt tunt, tunt hår innan men detta är verkligen ännu värre obehagligt och märka att kroppen lever sitt egna liv och jag kan inte påverka det. Hur vården har behandlat mig är oförlåtligt, lämnad ute i kylan trots att de vet att jag har svåra hemska smärtor och fått ringa ambulans. Jag är nära att ringa 112 varje dag för smärtorna är obeskrivliga men jag vet att akuten har svårt att hjälpa mig pga min svåra smärtproblematik så de påpekar ju att jag måste till smärtklinik via min hälsocentral men det får jag ju inte. Känner att jag ej har kraft kvar, all min mentala kraft har gått till stå ut en dag och en dag och llite till men nu är den helt slut för länge sedan hade jag haft smärtlindring hade det gått men inte nu. Eftersom det onda ökat på något hemskt så har jag ont i hjärtat konstant  innan var det då och då så det är verkligen obehagligt och att leva i detta är fruktansvärt får ingen paus alls. Det är väl kanske  så att jag har så pass svåra nervsmärtor så det inte finns hjälp för ingen har varit med om något liknande och den enda som har svaret på det är käkkirurgen som tiger som en mus och låtsas som att inget har hänt trots att han vet atr han har förstört hela mitt liv och gjort mig sängliggandes och gråter och skriker av smärtorna. Känns som det börjar gå mot sitt slut, har så fruktansvärt ont så jag klarar inte av så många dagar till, men jag har krigat för att komma så här långt, över 1,5 år utan smärtlindring men nu går det inte mer smärtorna har bara eskalerat som käkkirurgen sa och eftersom jag inte har fått någon hjälp har jag bara blivit sämre o sämre eftersom nervsmärtorna har ökat svartnar det ofta och min kropp mår inte bra alls, Så det är som det är och det blir som det blir men det lär inte bli bra man känner ju sin egna kropp och jag har ingen bra känsla och att det eskalerat är ju inget positivt! Kan inte förstå att jag skulle ha så rätt sa till en arbetskamrat att när det smäller i munnen kommer det smälla rejält syftade på mina tänder men visste inte att det skulle bli så här jävligt! Och på 10 månader har jag inte fått någon hjälp alls bara 1 magnetröntgen men den tar ju inte bort smärtan som bara eskalerat hade behövt komma till smärtklinik för länge sedan!