LÖRDAG
Igår fanns det lite hopp om livet och jag trappade ner till 1 morfintablett har ju tagit 3 fast jag får ta 2 pga smärtorna har ju inget annat att ta till, men ska prata med läkaren på tisdag kanske går hag lite skäll inte en aning men han ville prata med mig trodde sköterskan och det går bra för jag har svar på tal oavsett, för jag vill ju trappa ut eller åtminstonne trappa ner till 1 tablett för det är ju typ inget. Men idag är allt hemskt, sovit dåligt o fick sova till 14 och så hade jag inte planerat min dag men det är inte det värsta.
Utan det är smärtan, drack mitt "morgonkaffe" och då kom tårarna precis som nu. Käkkirurgen gar ju skadat min nerv och idag har jag fruktansvärda smärtor, jag har ju inte varit ute på länge så jag tänkte att jag och Berne skulle ut o gå bara en liten runda för jag har inte gått sedan i somras, inte klokt vad smärtan ställt till med. Saken är att jag vet inte för rosken är mycket stor att min smärta går från tand till tand pga nervsmärtan så den påverkar nästa o nästa så jag kommer vilja ta bort varje tand, men vad ska jag göra? Tanden kanske är frisk men skapar falsk smärta i tanden så vid tandvärk går ju inte att sova eller äta så fattar inte hur jag ska fixa detta för tar jag bort nästa tand får jag alveolit och fruktansvärd smärta där oavsett. Dem sa att jag kan ta bort tand efter tand men allt kommer ändå bara sluta med svår smärta oavsett, det är ju lätt för andra att säga men hur fan ska jag lösa detta på egen hand.
Så jäkla irriterad, så åker man och lider något fruktansvärt till Linköping och vad hjälper det, träffa en neurolog som inte har något att komma med att man har en så svår sjukdom och får testa sig fram och räkna med år framöver för varje enstaka medicin ska provas i flera månader, jag har ju alltid varit sån som gillar när det går snabbt, snabba lösningar så det här är obegripligt för mig. Irriterad över att inte veta om det är tand eller nerven jag känner av och ännu mer irriterad av att jag har ont på båda ändarna, har ont på andra änden av nedre käken också det hugger till och just idag har jag ont i bakskallen har ju fått tillbaka de kraniala smärtorna o jag har det där obehagliga ljudet i öronen jämt, låter som när man hör el i olika ledningar konstant och det fick jag 2021 också men då susade det i det ena örat ständigt.
Jag vet inte vad jag ska göra, inte haft en smärtfri dag sedan 2021 någån gång det är lång tid och det är inte lite värk utan hemsk smärta och hjärtat får jobba hårt. Så idag vill jag bara ge upp slippa lida mer, ingenting är värt något när man har hälsan. Har inte läst på om atypisk odontalgi som är min nya huvuddiagnos men vet bara att det är en oerhört svår diagnos o man kan max få ner smärtan till 30% så att leva med 70 procentig smärta är för mig otänkbart, jag kan absolut inte acceotera det!!!
Kom ut och gick iaf, fick tvinga mig ut för jag blir så besviken annars men jag har en stor ångestklump i hjärtat och jag får inte bort den, den har fått växa i 2 år har ju bara haft motgångar o det har lagrats på inte kunnat bearbeta något allt har varit så akut konstant, extrema smärtor o ingen hjälp att få och bördan på en själv blir större o större då alla dörrar stängs, vet inte hur jag ska göra framöver o hur jag ska orka behöver verkligen någon medicin som hjälper mig framåt o minskar smärtan men lyrican hjälper inte, ska stanna på 300mg så det är inte mycket men de vill jag ska mixa det med 3-4 stycken antiepilektika till o jag tar ju redan 25 tabletter/dag o det hjälper inte o är orolig över min lever men har inget val blir tvungen att ha dålig lever pga sjukdomen. Saknar mitt gamla liv så mycket och att vara frisk, hälsan är ALLT!
Orsaken till detta smärttillstånd är oklar, och många skilda mekanismer (psykogena, vaskulära, neuropatiska) har föreslagits. Idag förefaller det finnas mest belägg för att neuropatiska mekanismer ligger bakom smärtan, i synnerhet i de fall smärtan debuterar i samband med t ex ett invasivt odontologiskt ingrepp, såsom endodontisk behandling eller tandextraktion, då perifera sensoriska nervgrenar kan skadas, dvs smärtan är att betrakta som neuropatisk. I andra fall kan inget sådant trauma mot eller sjukdom i det somatosensoriska nervsystemet klart identifieras, och smärtan kan därför inte med tillräcklig säkerhet tillskrivas en perifer neuropati utan beskrivs säkrast som idiopatisk. Ökad smärtkänslighet utan tecken på vare sig lokal vävnadsskada eller skada eller sjukdom i nervsystemen benämns nociplastisk smärta, och många idiopatiska tillstånd anses vara av denna typ. Psykologiska faktorer och central sensitisering av nervsystemet har föreslagits kunna aggravera och underhålla smärtan. Fallkontrollstudier som undersökt psykosociala faktorer visar på en ökad förekomst av nedstämdhet, ångest och oro, och fysiska symptom hos denna patientgrupp jämfört med smärtfria individer, vilket överensstämmer väl med andra kroniska smärttillstånd. Blinkreflexen, en hjärnstamsreflex, är fördröjd, och ungefär av hälften patienterna upplever inte att smärtan tydligt lindras vid lokalanestesi i diagnostiskt syfte. Dessa fynd tyder på att centrala mekanismer åtminstone delvis bidrar till smärtan. Vid undersökning av känseluppfattningen i det smärtdrabbade området uppvisar en stor majoritet (85–97 %) av patienterna känselstörningar, vilket är förenligt med neuropatisk smärta. Känselstörningarnas karaktär varierar, men i många fall ses en ökad känslighet för olika typer av stimuli (mekaniska såväl som termiska) samt förstärkt och förlängd smärtreaktion. Variationen kan antyda att tillståndet är heterogent, dvs mekanismerna kan vara olika i olika kliniska fall.