KAOS
Det är inte klokt förstår inte hur jag fortfarande lever men inte heller hur jag ska ta mig igenom det. Var helt däckad idag, vaknade med hjälrtklappning och sov ända till 14.30 tack vare klockan. Känner mig helt bakis idag, inte klokt så mycket biverkningar det är o jag förstår inte varför mitt hjärta reagerar så starkt på medicinerna, trileptal är ju släkting till tegretol o har valt att inte kolla biverknngar men det är många o dessutom med lyrica som jag ofta kände mig sjuk av förr fick ont i halsen o var hängig som nu, och den ständiga huvudvärken är tillbaka och idag är det fantomsmärtor, fruktansvärda det känns som om det är i käkbenet jag har ont det hugger o hugger något fruktansvärt o hjärtat jobbar hårt, har svårt att vara uppe är ostadig. Förstår inte hur jag ska orka, de extrema smärtorna är tillbaka och ont i hela skallen på vänster sida, något är verkligen fel och ingen klarar av att hjälpa mig och jag vill veta är det käkbenet eller nerven eller både och jag förstår ingenting?! Idag klarar jag inget har så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen, är rädd att jag inte klarar kvällen o att jag måste ringa 112 så fruktansvärt är det.2 år senare är jag på ruta 0 kommer ingenstans och vården bryr sig inte, jag fixar inte detta själv jag orkar inte mer har så ont att jag inte står ut, vet inte om medicinerna triggar smärtan orkar inte skriva mer för nu är det för jävligt! Vänster sida har triggat igång höger o så ont i hjärtat, så jäkla trött på allt!!!!
Gick över lite tog mediciner, men något är galet min smärta har förändrat sig kan komma
tillbaks närsom. Men jag förstår ingentin, men kommer be Gabor skicka till radiologen,
måste ha en CBCT för smärtorna är inte som innan o en till tand är ju borttagen jämte,
vet inte om jag blev nekad sist pga att jag anmälde Nabeeh till IVO, litar inte på en jäkel.
Hade velat komma till Uppsala men de kanske tycker jag är välutredd men jag vill
också att en neurolog har hand om mig. Berne blev ledsen innan, han far så illa av
att se mig lida och storgråta av smärtorna. Är verkligen , ingen livslustdjupt deprimerad.
psyket har fått ta alla smällar varje dag så har inga drömmar alls har fullt upp med
att försöka överleva. Men snart smäller det väl till igen, har extremt svårt att få min
hjärna att fungera pga epilepsimedicinerna allt går sakta o jag minns inte saker, så
obehagligt o jag önskar så att jag skulle bli bättre men det gör jag inte utan tvärtom,
svåra smärtor ingen bra smärtlindring o är en zombie.