SOMMAR
Jag som älskade sommaren, ut och cykla, ut och gå men nu ligger jag här tredje sommaren. Hade sagt att det blir inte en tredje sommar plågandes här inne i värmen och det kan nog vara så det blir. Vaknade, hann dricka kaffe och fixa kattlådan o ge katterna mat men kände mig konstig i huvudet, och pang så var allt över. Ligger här i hettan i lägenheten med en varm vetekudde men svettas inte av värmen utan kallavettas av smärtorna, är fight or fly, kroppen kämpar mot smärtorna. Kan aldrig glömma förra året vid denna tiden, extremt dålig då också o ringde ambulans o de kom o jag kallsvettades enormt o de fick svårt att fästa EKG:et och de såg att jag led men ändå sa de sjuktransport, så fel de gjorde var ju svimfärdig av smärtorna funderade på hoppa framför bil slippa plågas. Och så mycket folk på akuten o efter 20 minuter kom sköterska fram o var riktigt orolig helt vit i ansiktet och det rann om mig, fick komma in akut före kön. Men ändå skiter sig allt som det har gjort jämt, nekad hjälp pga för svåra smärtor o det är därför jag är rädd. Har så ont varje dag bara ökat sen -21 men akuten hjälper mig inte o kan ej förstå de är oroliga för hjärtat men om de kunde lindra min smärta hade hjärtat fått vila lite. Inte ringt 112 sedan förra året, behövt ringa många gånger men legat här o gett upp o tänker sker det så sker det får ju ändå ingen hjälp. Så fruktansvärt ont i tand jämte nervsmärtorna, tandköttet hettar o det är öppet in till rötterna då inget läkts sedan 2022 så bakterier kan vandra fritt o den jäkla rotfyllningen. Förstår inte att jag fortfarande ligger här, mina anhöriga sa du har då bråttom redan 2021 men det var ju för jag ej stod ut. Så 2022 fick vi agera privat, jag letade o letade efter hjälp. CBD-olja som jag fick i Malmö hjälpte ej. Sedan Göteborg, det var den dummaste resan av alla, fick kämpa o läkaren hade aldrig hjälpt någon mot smärta med botox så 4000kr försvann o ingen smärtlindring, var ju skönhetsigrepp han jobbade med men han var redo att prova men så dumt, gjort allt. Kämpat stenhårt extrema smärtor varje sekund men skrivit remiss efter remiss liggandes. Men nu är det ju så illa där nere så ingen medicin kan ta, fantomsmärtor för länge hjärnan har vant sig men inte kroppen den kämpar på liv och död konstant. Är inte rädd för att dö längre eftersom jag plågas nåt enormt, men det var inte så här jag ville att mitt liv skulle bli, allt pga käkkirurgen som inte lämnade över till övertandläkare, blev en testkanin o varför i hel-ete erkände han ej att han skadat nerver svårt? Gett mig chansen få hjälp. Skrev med en på FB-gruppen o hennes tandläkare erkände vilket gjorde att hon fick hjälp i tid, ledsen varför behandlades jag så illa o jag har verkligen bevis nu för de som ifrågasatt mig o min nervsmärta, käkkirurgen sa ju att inget syntes o alla trodde på honom och nu tredje året har sanningen kommit fram och det ser så illa ut där nere men det är alldeles för sent! Ska livet vara slut som 45 år? Det verkar så. Har naturligtvis berättat vad jag vill för livet kan vara slut när som helst, kroppen får jobba extremt hårt o psyket ta alla smärtor , överbelastat. Vill kremeras och vara tillsammans med Atish naturligtvis 🖤