TISDAG
Så jobbigt, vet att detta är en riktig risk med operation, hela käkbenet har rasat ihop. Det är inte alls som det ska och det är en stor operation, måste få bort rotdelar, farliga bakterier och trycket på nerven. Har redan fantomsmärtor och för hög puls ont på höger dry socket också, blir det komplikationer och infektioner kommer jag inte klara detta o det händet något måste jag åka in direkt som de sagt o det är stor risk att det inte vill läka och bakterier sprider sig så detta är verkligen på liv och död så även mina anhöriga är oroliga, men jag har inget val det är ju så illa där nere men jag är rädd, rädd för att inte överleva men samtidigt skönt slippa lida så här fruktansvärt mycket konstant. Kan inte leva med nervsmärtan heller o där är det ju för sent, vrider och vänder på saker men hittar ingen lösning, kan inte leva så här mer och plågas, så ledsen önskar allt var en mardröm men jag lever mitt i den o gjort under lång tid, hur kan det bli så här illa? Mår så dåligt mentalt ångest och oro att det bara har fått pågå så här länge inte kunnat tanka nån positiv energi för smärtan bryter ner en och besöket i Karlskrona var ju inte positivt då han var orolig. Jag har gjort allt jag kan men vad hjälper det när det är vård jag behöver. När är slutet? Kommer jag klara det här? Jag vet ingenting. Har så ont nu men ingenstans att ta vägen. Sådan svår problematik och få som har kunskap, akuten kan absolut inget om detta och skulle inte kunna hjälpa mig känner mig så utsatt och utelämnad då detta är så komplicerat, inte ens övertandläkaren i Kalmar vågar gå ner där o det kan jag förstå med tanke på att det kan färsämras ytterligare o då är det ju slut. Tänker på min Atish så ofta, det är sådan tomhet här hemma, lilla Atish låg och höll koll på mig. Lite orolig veterinären sa att hon var orolig över mig men hon hade ju hög ålder också, ville inte äta och låg under täcket trots det är så varmt här och hennes ögon var tomma, så det var helt rätt att avliva henne enligt veterinären också men det tar inte bort min smärta inombords, vaknar med tankar om Atish och somnar och är ledsen, så har stora problem med sömnen. Svårt att bearbeta, har fullt upp med tankar om henne och en oro för mig själv också, hur ska detta gå men det får bli som det blir!