Jobbat min lilla stund idag, det gick bra ingen smärta tackolov. Sedan var det hem och ta mer morfin för att jag skulle klara av att gå en långpromenad och det gick bra. Har ju skrivit en massa egenremisser igen, har inte fler att skriva till. Fick avslag av neuromottagnigen på Sahlgrenska i Göteborg. De hänvisade till smärtcentrum på Sahlgrenska så har skrivit en remiss dit nu. Men det är tufft har fått fantomsmärtorna men tvingade mig att skriva ändå. Tagit morfin på morfin men det hjälper aldrig när de brutala smärtorna har kommit. Tycker egentligen att det inte är jag som ska kämpa med remisser utan min läkare, jag får göra allt själv och så har der varit alla dessa åren allt har legat på mig, man måste vara stark för att vara sjuk inte klokt alls. Vad ska man ned läkare till när de ändå inte vill hjälpa till?! Trött på att kämpa på egen hand utan stöd från vården. Kan ju inte leva så här länge till det har brutit ner mig fullständigt att ha såna hemska smärtor i så många timmar per dag. Vill ju så gärna bli bättre förstås så jag gör allt, nu kan jag inte göra mer. Allt känns så hopplöst, lämnad o sviken av vården. Lämnad till att klara mig själv, men jag klarar ju inte detta ensam det fattar ju vem som helst! Måste lägga miig ner nu med vetekudden inte för att den lindrar så mycket men har inget annat att ta till. Gode Gud låt det ske ett under och låt mig få hjälp från vården som kan lindra.