SAD
Ledsen idag efter ett dåligt besked. Har jobbat idag, var orolig över att jag inte skulle kunna jobba eftersom jag bara försämrats men det gick bra, klarade mig på 1 morfin t.o.m. men mängden går upp och ner varje dag men fick ta 1 till så fort jag kom hem. Tanken var en promenad men det regnade och var så kallt så skippade det idag! Smärtan kom tidigt och har haft den länge nu, den är så hemsk det gör så ont. Kikade in på 1177, jag hade ju skickat en egenremiss till Lund och blev nekad hjälp då den läkaren skrev att jag har trigiminusneuropati och att det inte finns några kirurgiska ingrepp att utföra för det, så ledsen bara grät och grät och är fortfarande så ledsen att jag fått den värsta nervsmärtan man kan ha och att det inte finns hjälp för mediciner biter ju inte på mig. Har funderingar om det är likadant utomlands? Men jag klarar ju inga långa resor och hur ska jag klara språket och ens hitta info, känner mig så uppgiven orkar inte kämpa mer. Nu är det över 3,5 år och jag är helt slut efter de dagliga kamperna det har sugit ur mig allt och jag har en svår depression dessutom då det gör så ont och att jag inte har nåt liv, det är fjärde julen jag missar blir så ledsen, jag skiter i julen det är den brutala smärtan jag inte klarar av. Har tagit max antalet på morfin tabletter men får inte bort smärtan det trycker så stenhårt. Orkar inte skriva mer kommer bara tårar, varför just jag av alla?! Hatar den jävla okunniga och kaxiga käkkirurgen som misslyckades nåt fruktansvärt han har förstört hela mitt liv pga sin oerfarenhet, har inget liv plågas varje sekund!!
Det är inte klokt har vansinnigt ont, legat med en varm vetekudde i flera timmar men ingenting hjälper och morfinet är slut för idag. Det här är inga vanliga smärtor det är riktiga fantomsmärtor. Önskar jag kunde ringa någon och få hjälp. Har ju skrivit till Uppsala otaliga gånger men får inget gensvar trots att jag inte orkar leva längre det här är de värsta smärtorna i hela världen när det gäller nerver som är det värsta man kan få dessutom i munnen. Håller på att bli tokig det dunkar så hårt konstant inga pauser. Gode Gud hjälp mig! På jobbet märks det nog ingenting mer än att jag är dämpad men när smärtorna slår till blir jag som förbytt, paralyserad o klarar inget står inte ut i min egna kropp!