rodeo.blogg.se

Börjat med den nya medicinen avskyr att behöva gå på morfin blev nedstämd när jag tog den första tabletten för 3 år sen. Hörde vissa säga att de mådde bra av morfin, gillade det vilket jag inte kan fatta! Detta är en annan opiat, inte glad alls men har inga alternativ känt mig helkonstig i huvudet idag, påverkad och ökad hjärtfrekvens. Det blev en märklig promenad, man blir inte klar i skallen av sådana här mediciner. Alison facetimade, hon är en fantastisk person med mycket karisma och är verkligen one of a kind! Vi diskuterade hur morfin påverkar mig negativt och om hur det skulle vara att trappa ner vara utan och det vore ju läskigt smärtorna skulle vara olidliga tror jag. Hon hade själv varit tvungen att ta morfin 1 månad och blev nedstämd och jag har haft det i 3 år tyvärr men det finns ju ingen medicin för nervsmärta, tar ibumetin ibland men hjälper inte ett dugg naturligtvis men tar det med morfinet o hoppas att det ger någon verkan tillsammans. Jag går hela tiden och tänker på Uppsala förstår inte hur jag ska klara av att stå ut 6-9 månader och klara 100 mil och bara för ett möte jag önskar att det hade varit en resa för operation. Kanske inte ens går operera mig så går omkring och är ledsen och orolig för jag vill så gärna få hjälp med de hemska smärtorna, pågått så länge så klarar liksom inte att vänta och behöva stå ut ännu mer, men har inget val. Det kanske bara är en hemsk resa som inte leder till något det är mardrömmen!! Allt jag testat och försökt har ju misslyckats och det finns inte mycket mer att testa, gjort allt jag bara kan. Hon är så gullig Alison, vi ska höras ikväll också för igår kväll var värsta tortyren i flera timmar, ville bara dö smärtorna var inte från denna världen och vi vill förhindra det om det går. Ibland hjälper det lite det hon gör och ibland inte, har inga höga förväntningar vet ju att jag lever med en jättesvår smärta som ingen uppenbarligen varit med om och det känns hemskt, gör mig otrygg för jag har ingenstans att vända mig när jag inte står ut dag efter dag... det kan man inte lära sig att leva med!