Dagen började helt okej ont men det är ju som vanligt men nu är det super tufft! Träffade "min"
Sinem så trevligt men tiden gick så fort, har alltid saker att prata om och promenad efter det och det känns i benen kommit ut nästan varje dag ett tag, träningsvärk deluxe! Nu sitter vi vid en sjö och fikar efter besök på
Kosta Outlet, både jag och älskling hittade lite kläder och ett par supersöta örhängen. Behövde lite sött lågt blodsocker helt klart och det fläktar så skönt, älskar sommarkvällar och gjort det sedan jag var liten vi var ofta ute och åkte redan som barn. Önskar man kunde bege sig på en road tripp, älskar att bara ta det som det kommer och stanna till på olika ställen. Men just nu gör det så ont, det är så tufft att leva får kämpa stenhårt för att hålla mig vid liv pga de obeskrivligt fruktansvärda smärtorna de jäkla huggen som är så råa och den svåra andningen, trångt i halsen. En dag i taget och jag vet att inga mirakel kommer att ske men jag önskar! Utåt sett kan det verka som jag mår bra då jag kommit ut men ingen kan någonsin förstå hur jag får kämpa konstant