rodeo.blogg.se

Har det så tufft, familjen är samlade hos mamma och pappa men det är den fjärde påsken jag missar det gör ont I mig att jag bara blir sämre, oroväckande. Klarade gå en runda men hade panikångest hela tiden, aldrig haft det innan utan det har kommit med fantomsmärtorna och traumat dessa åren, så blev ingen "härlig" promenad. Är liggandes och har varit i flera timmar såna extrema smärtor. Jag kan inte förstå hur jag klarade av att hälsa på föräldrarna för flera månader sedan för har bara blivit värre sedan dess. Och är verkligen livrädd för Uppsala, vet inte hur det ska gå till att klara så lång resa klarar ju inte det nu och RÄDD för att de säger att det inte går operera mig, det vore slutet men inget jag kan göra något åt men att fortsätta ligga här det gör jag bara inte, blir ju inte bättre utan tvärtom så situationen är akut! Önskar att jag kunde få en paus och att det inte hugger konstant. Önskar jag kunde se nåt ljus i den mörka tunneln. Jag saknar verkligen den gamla "Sari".