FREDAG
Var dötrött imorse när klockan ringde men steg upp med tunga steg. Hade okej med smärtorna sp lyckades ta mig till jobbet tack vare morfinet. Det var kul att vara tillbaka på jobbet, saknat att! Sedan var det Apoteket och hämta en massa mediciner. Efter en stund kom fantomsmärtorna o det var och är brutala. De kommer ju tidigare eftersom jag steg upp tidigare så redan vid 12.30 fick jag lägga mig med kylkudden men det var inte mycket till tröst. Det trycker och molar nåt enormt och morfinet tar inte på smärtan inte paraflexen heller.så har det enormt jobbigt. Fattar inte hur jag ska klara av att stig upp tidigt på söndag och klara resan till Uppsala och klara av hotellet, fasansfullt. Det är grymt tufft att leva med dessa extrema smärtorna, inga vanliga utan fantomsmärtor och jag avskyr dem något oerhört dem förstör hela mitt liv dag efter dag. Kämpar för att överleva dem men det är tufft, många gånger hade jag hellre somnat in sp att jag fick frid och slapp plågas. Ingen kan någonsin förstå det måste upplevas. 4 långa år med dessa smärtorna och man är nedbruten totalt. Uppgiven, orkar inte mycket ner det är så många timmar när de väl har kommit så är de kvar till läggdags så det är ett lidande i många långa timmar! Och att få en spruta i huvudet i Uppsala är ingen ljusning dem hjälper ju inte och ändå envisas han med dem, behöver ju en operation eller nåt som blockerar nervsignalerna. Ska det vara så svårt att förstå?! Precis druckit kaffe tog en paus med liggandes men nu måste jag lägga mig igen! Usch, jag fixar inte att ha det så här ända till läggdags men jag måste försöka göra det! Gode Gud hjälp mig!